kontroversiellakillen

Jag vet inte vad jag ska skriva, inte hänt något intressant som förtjänar att hamna på bloggen.
Jag är sugen på cola och snart ska jag köpa det.

Bara du, är vad jag sa
Apelsiner eller hallon, vad ska jag ta?
Redo för att med dig nu va
Allt eller inget, det är dig jag vill ha

Dina läppar är i mina ögon skära
Utmanar dig nu, kom och låt oss bli kära.

Är i vanliga fall inte förtjust i dikter, drar det väl inte så långt att jag spyr om någon skriver en dikt till mig, men en lätt känsla av illamående uppstår varje gång. Inte för att dikten i sig är dålig kanske men just för att det känns så otroligt lamt och ja, larvigt. Ett smaklöst försök till att vara kreativ och "djup".

En dikt i sin enkelhet kan vara fin men så fort dikten skrivs i något halvtaskigt försök att skapa en kärleksförklaring blir det helt enkelt inge bra.

Tage Danielsson dikt "droppen" däremot är stilren och enkel, så som en dikt ska vara.

"En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Budskapet är solklart! Förstår ni inte budskapet kan jag tyvärr inte hjälpa er men jag kan länka till den här hemsidan där ni kan söka rättspsykiatrisk vård:
http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/tvangsvard/rattspsykiatriskvard(lrv)

Sent igår kväll avgjordes det slutgiltiga slaget om den Iberiska halvön. Det har varit ett episkt krig som utkämpats i fyra instanser och där Katatonierna tillslut stod som segrare. FC Barcelona gick vidare till Champions League final för andra gången på tre år. Ett Barcelona som har fått ta emot enormt mycket kritik på senaste tiden för sitt osportsliga framträdande på planen. Helt berättigat om ni frågar mig.

Visst spelar de en fin fotboll när de väl rullar bollen mellan sig, men deras ständiga filmande och klagande hos domaren väger tyngre. Två fel gör inte ett rätt brukar man säga och Barcelona gör enligt min mening allt för många fel.

Nu kan inte jag sitta här och påstå att jag är opartisk i frågan då jag i själv verket hyser kärlek för ett annat lag, ett lag som har sin hemmaarena många mil norrut. Ett lag som bär färgerna rött och svart. Ett lag som ikväll drabbas samman med en tysk underdog som inte bara har förvånat mig i år utan en hel fotbollsvärld. Men efter att ha förlorat mot just Manchester United på hemmaplan med 0 – 2 drar jag nu en suck av lättnad. Finalplatsen är i det närmaste säkrad, och nu återstår bara upploppet.

Den kommande finalen är en repris från finalen för två år sedan. Skillnaden den här gången är att vi har ett blodtörstigt, hämndlystet och fullkomligt galet United med en vild best som tuggar fradga i spetsen. Barcelona med grymtaren Pep Guardiola som högsta höns lär få passa sig och be till de Katalanska gudarna att Dani Alves återigen lyckas filma till sig en utvisning.

Jag hoppas och tror att slaget på Wembley blir en fotbollsfest som en gång för alla stoppar den enorma hysteri som omger ett relativt tråkigt och intetsägande lag som FC Barcelona. Och som än en gång visar att pokalen hör hemma i England, närmare bestämt Manchester.

Det finns 29 bokstäver i alfabetet. Med andra ord finns det 29 stycken olika tangenter att trycka på. Om man skulle trycka på rätt tangent varje gång, skulle man då kunna skriva den mest fulländade texten i världen?

Men hur vet man vilken tangent man ska trycka ner och i vilken följd man ska trycka ner dem?

Jag undrar om det finns någon sifferkombination inlåst i något säkerhetsvalv långt ut i Nevadas stekheta öken där den perfekta kombinationen av bokstäver ligger. Om alla människor på hela jorden provade att trycka ner en samling av valfria tangenter så borde det resultera i en herrans massa kombinationer och givetvis en hel del trams.

Skulle någon lyckas träffa in rätt tangenter och skapa den perfekta ordströmmen?
Vem skulle döma vad som är perfekt? Räcker det med att lyckas skriva ett ord – eller krävs det en hel harrang av ord som i slutändan kan sammanställas till en bok?

Det var en sommardag liksom så många andra svenska sommardagar. De tunga regndropparna smattrade på fönsterbrädan, luften kändes kvalmig och rummet syrefattigt. Som i vanlig ordning på sommarlovet satt pojken själv på sitt rum framför datorn. Det var ingen som hörde av sig till honom på loven, ingen som ringde och frågade om han ville följa med ner till stranden och bada. Istället satt han där själv och undrade varför just han blivit bortglömd. Vad var det för fel på honom?

Han vågade inte längre ringa själv och fråga om kompisarna ville träffas. Ständiga undanflykter och bortförklaringar var det enda han möttes av. Hur kunde det ha blivit så här undrade pojken? Han var aldrig elak mot någon eller sa taskiga kommentarer bakom folks ryggar. Ändå satt han där själv i sin ensamhet. Rädd för att ännu en gång bli dissad om han väl lyckats samla mod att ringa någon.
Pojkens föräldrar frågade honom varför han inte var ute och lekte med alla sina vänner.

Vad skulle han svara? Visste han själv svaret? Det fanns ingen han kunde vända sig till, ingen som kunde hjälpa honom. De sägs att ensam är stark men pojken var bara ensam.

Han slog händerna för ansiktet och började gråta. Hopplösheten var för stor för honom att bära. Tårarna rann ner för kinden och smakade salt i mungipan. ”Vad ska jag göra?” frågade han gud i förhoppning om att ett svar skulle uppenbara sig ur tomma intet.

Inget svar kom, allt var tyst förutom regnet utanför fönstret och datorns fläkt som gick på högvarv. Nu fick det vara nog. Den unga pojken torkade snabbt tårarna och reste sig upp. ”Jag ska inte behöva sitta här och gråta nu när jag har sommarlov” sa pojken högt till sig själv. ”Jag tänker inte sitta här och vänta på att någon ska höra av sig, jag ska gå ut i världen och leta upp någon att leka med”.

Pojken som nu log åt sin spontanitet drog upp gardinerna och såg till sin stora glädje att molnen försvunnit från himlen och att det nu var strålande solsken. Han bytte snabbt om till sommarkläder och gick med raska steg mot ytterdörren.

Väl framme vid dörren stannade han upp, rynkade lite lätt på pannan och sa:

”Ensam kan vara stark men två är starkare och tillsammans är vi starkast” och gick ut genom dörren, ut i världen.

Hon tittade på mig och jag kunde inte undgå att le tillbaka. Jag var som en fnittrig liten skolflicka som precis möt skolans snyggaste kille i korridoren. Muren som skyddade mig från omvärlden kollapsade och jag fann mig själv naken i mörkret. Framför mig låg en mörklagd korridor utan ljus i änden. Det var tumult och kaos runt omkring oss men våra blickar var fästa på varandra. Ingen av oss blinkade, ingen av oss andades. Allt blev stilla och hennes ögon lyste starkt av ett skimrande grönt ljus. Jag var förälskad, eller nej, jag älskade.

Existerar verklig romans? Är det verklighet eller bara någonting riktigt begåvade regissörer kan frambringa på film? Kan man älska en person utan att ha yttrat ett ord till varandra? Kan man prata utan att behöva öppna munnen? Kan texten florera ur ögonen och känslorna förmedlas genom ett leende? Jag börjar tro det, men det kanske bara är en förhoppning.

Det är vår och solens värme börjar äntligen bryta igenom det tjocka lager av moln som överskuggat oss under vinterhalvåret. Är det inte en fantastisk känsla att kunna cykla till skolan på morgonen utan jacka och bara njuta av hur den varma vinden träffar huden.  Blir man inte glad när det ringer ut för dagen och man möts av solsken när man slår upp portarna till friheten.

Man slänger på sig ett par mörka solglasögon och cyklar ner ett gäng till stranden och sitter och snackar i timmar. Kanske avnjuter en cigarett och dricker en kall läsk som snabbt kyler ner en från den värsta hettan.

Våren är också den tid på året man oftast blir kär. Kanske beror det på allt festande som uppmanar till heta fylleromanser som i slutändan kan leda till kärlek. Kanske är det alla sena kvällar där solnedgången är knytpunkten som gör att kärleken blomstrar.  Jag tror att det är för att på våren är man mer öppen och positivt och ett sådant beteende och bemötande smittar av sig på omgivningen.

Tipset för idag är att när du känner dig lite deppig över någonting. Ta fram någonting positivt och tänk på det. Man ska inte behöva gå runt och ha ångest över saker och ting för då glömmer man bort att leva.