I spegeln ser jag Dorian Grays porträtt
Ett sätt att enskilt och privat uttrycka mina åsikter och känslor utan att bli felaktigt stämplad.
Hur många gånger har man inte velat stå upp för vad man tror på och säga vad man vill? Lika många gånger har man istället satt sig ner igen och bara undrat hur reaktioner skulle sett ut om man vågat.
En kort mening är djupt inpräntade i oss. På håll är den harmlös men innebörden är farlig och betydelsen än värre:
"Men det är bara en dröm" Varför väljer vi att säga så om någonting som vi vill göra eller åstadkomma?
En person som pratar helhjärtat om någonting den brinner för. Det kan vara allt från ett fantastiskt jobb eller en exotisk resa. Varför väljer samma person att avsluta det inspirerande talet med: "Men det är bara en dröm".
Människa! Du lever bara en gång och sedan är det slut. Varför nöja sig med verkligheten när man kan få drömmen? Varför ser vi bara hinder? Vad stoppar oss från att en solig vårmorgon verkligen bestämma oss för att gå ut och göra allt för att bli lyckliga.
Visst kan man vara nöjd med ett alldagligt arbete om man känner att man drar sitt strå till stacken, bidrar till att samhället går runt och barnen får sin skidresa vartannat år. Jag säger ingenting om det. Men det är en stor skillnad på att vara nöjd och lycklig.
Jag är inte lycklig, jag vet inte ens om jag är nöjd. Kankse är jag cynisk. Det får bli skillnad på det nu.
jag vill bli en sådan person som istället säger: "Jag hade en dröm en gång och nu har jag uppfyllt den".
