kontroversiellakillen

Just nu känns det jobbig, jag är ensam. Kommer det alltid att vara så? Jag vet inte vad jag vill, det känns som jag står vid kanten av ett bottenlöst hål och blickar ner i mörkret. Jag är nära att falla över kanten men lyckas ändå stå pall. Jag önskar att det fanns ett universallt svar som jag kunde rätta mig efter.

Fan, vad ska jag göra? Berätta? Tiga och hoppas på att hon öppnar munnen? Glömma allt och återgå till vardagen?
Jag känner mig nere, ledsen och bruten. Varför kan jag inte läsa tankar!?

Jag lägger ner tror jag. Bollen ligger hos henne nu. Jag begraver mig under jorden och hoppas på att någon hitter mig där nere i mörkret.

Jag behöver räddas.